skeptiskajag

Jag vaknade igår och hade en sprudlande känsla i hela kroppen. Morgonpromenaden gick lättare än vanligt, luften kändes friskare och jag var helt enkelt inne i ett lyckorus som gjorde att jag uppfattade alla små detaljer med löjlig optimism.

Varför? Jo, tack vare en nätdejtingsida har jag träffat någon som ger mig sådana kickar att endorfinerna virvlar runt till max i min kropp. Har tidigare fnyst åt kontaktannonser, rullat ögonen åt folk som försöker ragga på nätet, trott att det aldrig skulle kunna fungera. Efter ett förlorat vad (med konsekvenser lite lindrigare än detta makabra vad  skaffade jag mig en profil, med inställningen att bevisa att det bara var udda människor som sökte sig till dessa sidor. I vadet ingick även tre dejter och efter två mardrömsdejter (vem sjutton kommer till en dejt i motorcykelutstyrsel?!) var det så dags att träffa den tredje (och äntligen sista...) personen.

Förväntningarna var i botten efter de tidigare misslyckandena, och jag gick in med inställningen att jag kunde lämna min dejt efter 10 minuter med en nödlögn. Men så, när hon kom in på cafét där vi skulle träffas tänkte jag att folk tydligen ibland är ärliga med sina foton. Hon var hur söt som helst, och jag började nervöst pilla med servetten. Vi hade väldens flyt i konversationerna, hon hade varit på ungefär samma platser som jag, hade liknande i intressen. Snacka om matchmaking!!! Jag var helt starstruck, och försökte att hålla tillbaka och inte vara alltför intensiv. Jag ska träffa henne igen idag, och jag tror verkligen på det här!! Min tid som singel i Helsingborg kan vara över.. :)